En månad
För en månad sen ganska precis, satte vi oss i bilen för att börja slutet på resan där vi skulle få träffa vårt tredje mirakel🖤
Sjukt pirrigt och overkligt i bilen, att veta, att om ett par tre timmar är vi trebarnsföräldrar - hade vi egentligen tänkt igenom det här!? 😀
Vi kom upp till förlossningen och blev så väl mottagna, fick ett rum, sista duschen avklarades och våra grymma kläder kom på😨
Vi väntade, och väntade, vilket kändes som en smärre evighet. Men det var det inte. Bm o sköterskan kom in, o nålar skulle sättas (vilket för fösta gången var svårjobbat) Sex gånger stack de mig innan de fick in nålen som de skulle.
Vi blev förvanade att just på fredagar har op möte på morgonen, så det brukade dröja fram till 10tiden (!!!) innan man fick klartecken att åka ner. TIO!!! 😕😕😕
Men huxflux vid 7.40 ca, fick de besked att vi var välkomna ner. Nu skulle det hända!!
In på op får jag en enorm kaoskänsla och adrenalinpåslaget är otroligt. Alla känslor är så stora. Att det är så nära. Rädslan för att något ska gå fel. Så uppfylld av kärlek. Sådan oro. Så glad och lycklig. Så sjukt många människor på så liten yta. Alla presenterar sig. Och alla är här för att hjälpa mig. Mig. Tacksamhet🖤
Kommentarer
Trackback
