O sov igår 3,5 timme på eftermiddagen när vi hade kommit hem. Liten♥ När han vaknade var han ganska groggy, och lite ledsen. Han hade svårt att hålla balansen. Jag gjorde spagetti och köttfärssås -favoriten- och några skedar slank ner. Men han var väldigt varm, och ville inte ha mer att äta. Så han fick lite panodil mot febern, och så satt han i C´s knä vid bordet. Då började han snatta mat från C´s tallrik ;) Och när hans mat var kall, åt han upp hela sin portion, lite till av C´s, och sedan en halv portion till! Han var så hungrig, men kunde först inte äta. Han hade ju bara ätit en piggelin och ca 50ml välling på hela dagen. Och detta var fram emot 17! Och då vände det lite grann kändes det som. O blev mycket piggare! :) Så vi frågade om han vill gå på prommenad och åka vagn, och det ville han!! Så vi gick en tur till Maxi, och det var jätteskönt att komma ut lite! 

Natten har varit ok, han var vaken endel vid 01-02 men han fick lite mer välling av C och somnade tillslut om. Sedan sov han till 07! *Mamma happy*

Idag är det ganska full fart igen tycker jag, det enda som är är att han låter förkyld. Som att det sitter något i halsen och näsan, och det måste ju vara svullet, så nu blir det nog bara bättre från nu! Och det ska bli så härligt!!

Så vill jag också skriva TACK! och det menar jag från hela mitt hjärta. Både till läkare, sjuksköterskor, uppvaket, men stort stort tack till alla er som har hört av er! Som har läst på bloggen, FB, ringt eller skickat kort, det värmer verkligen i hjärtat! Och det hjälper faktiskt att skriva ner det, som här på bloggen. Det lättar på trycket! Och då känns det ännu bättre att veta att ni finns där, och tänker på oss. Så TACK!   

♥ Jag är bara så otroligt stolt över Oscar ♥

*Pyser ut luft* Går det att få ner dagen på papper. Ja det gör det, men det blir långt!

6.30 väckte jag O, för då var jag tvungen att sätta på emla-plåstret på hans lilla handrygg. Ett sådant plåster med bedövning, så det inte ska göra ont när de sticker för kanylen.
7.20 var vi på plats, och O hade jättekul i väntrummet, där fanns en superfin bondgård! Och mamma och pappa gjorde ALLA djurljuden, och när det sedan gick över i lek med bilar och tåg gjorde vi så många ljud åt det som vi kunde. Han trivdes som fisken i vattnet! :)

Att avbryta leken när sköterskan kom, var solklart opoppis! Inte heller att sitta i rummet "mellan" (mellan väntrummet och narkosrummet)(eller omklädningsrummet om man vill) han pekade hela tiden på dörren ut mot väntrummet, och visade sina tåg han hade med sig. Där fick vi i alla fall ge honom lugnande vid ett blöjbyte, och dåsig var ordet Från att ha varit lite olycklig och ej speciellt samarbetsvillig :P till att sitta i min famn och titta på gorillaklistermärket han hade fått och vara allderles nöjd med det. Han nästan somnade ibland.

Där fick vi också säga hejdå till pappa, när vi gick in till sköterskorna. Jag bar honom, men fick lägga ner honom när jag bytte skor/rock och sådan fin grön hårnätsmössa. Så sa jag;
- O ska du komma till mamma?
Då tittade han mig i ögonen, sedan på mössan och fnittrade åt mig. Sedan sträckte han ut armarna.. ♥

Vi kom in på OP-rummet, och då var jag övertygad om att han skulle somna i min famn, men nehe - de bad mig lägga ner honom på den smala smala britsen med den höga höga kudden. Jag fick sitta och hålla emot på min sida, annars hade han rullat ur..
Det kändes som om det kom ett tiotal blåklädda människor med grön ufo-mössa på sig som vimlade omkring. O tittade väldigt frågande på mig. Han förstod att det var något konstigt och ovanligt på gång. Han hade också blicken som säger -nej jag tror inte mina ögon-! Och han såg lite rädd ut, och liksom undrade om jag tyckte att det som hände var ok.
De klämde och drog i honom, och han drog tillbaka och ville till mig. Då sa de att i stället för att sätta kanyl nu, söver de honom med mask och sätter den sedan. De pratade och pratade runt mig, jag skulle visa hur han skulle andas i masken, att det var ok osv men det enda jag vet säkert är att jag inte släppte hans blick - och jag mumlade
-mammas bästa pojke-allt blir bra-mamma älskar dig-  
När de satte masken över nappen vred han sig fram och tillbaka, han ville komma undan, blev lite ledsen.
(Här säger de att det är vanligt till mig, och att han somnar snart)
Jag såg inte hans ögon för hennes arm, men jag bålhöll hans lilla hand och pussade på den, samtidigt som jag strök honom över håret och pannan. Tårarna rann. "Duktig kille sa jag, duktig duktig kille".
-Nu sover han sa de. Vi ska ta hand om honom.
Jag pussade honom på pannan och sa:
-Mamma och pappa älskar dig, mest i världen- vi ses snart.
(Blä vad jag gråter nu!)
Hur det kändes?
Som att jag övergav min son. Han som betyder mest.

Hon som följer mig ut säger att nu tar det vanligtvis 30-45 minuter, kanske mer. Och vi ska inte bli oroliga om det drar ut lite på tiden. *EEh ja, eller hur?* 
8.13 sätter jag mig i väntrummet.
8.17 kommer C som har köpt macka och kaffe.
(Och jag sa det, ovanligt taskigt av oss att äta här, i detta väntrummet fastar ju alla inför en operation..)
Jag fick inte i mig många tuggor, men kaffet slank ner. Sedan försökte vi komma på något att säga, men det var nog första gången vi var ganska tystlåtna när vi satt sida vid sida. Jag och min kärlek. I snurrande tankar.
8.46 kom de och hämtade oss, hon sa;
-Ta en varsin stol på väggen.
Och det var ju tur att väggen satt fast för vi SLET ner varsin stol och sprang efter.
Och där låg han, lilla lilla pyret, på tvären i den stora stora sängen och jämrade sig. Han hade ont så de gav honom mer morfin, så han somnade om. Så fort han vände sig eller rörde sig, jämrade han. Rakt in i hjärtat. Han började dra i kanylen och pasientarmbandet - de skulle inte vara där! (Han hade kanylen i handen som han inte hade haft plåstret på)(Inte för att det skulle hjälpa då kanske. Men ändå. I alla fall registrerade jag det.) Och han drog händerna i ansiktet. Det var ju där det gjorde ont.

När han vaknade till igen sedan var det lesdamt. Trött trött trött var han, visste inte vad han ville. Men inte välling, och inte napp. Men det märktes att han var törstig och vi bad om vatten och glass och när det kom tog han vattenglaset och klunkade - liten♥ - det märktes tydligt att det gjorde ont att svälja. 
Men efter glass, och bok, och vatten, och glass, och pussel, och vatten och glass så var glassen slut och det allra ondaste verkade släppa lite. Men då slog tröttheten in. OJ så trött han blev! Och då skulle de ju ta kanylen innan vi kunde gå. Det var ledsamt från början, och inte blev det bättre när det blev ett mindre blodbad i C´s händer. Men efter lite snabbt hårt tryck så slutade det - dock är snutten nytvättad nu.
11.05 alltså 3,5 timmar senare gick vi till bilen igen.

Imorgon ska jag ringa och få tiden.
På onsdag gäller det.

Tre dagar till O´s operation.

Imorgon är det freeedag!! Och imorgon kommer mormor♥ på besök. Jag jobbar ju (tyvärr) ända till 18 imorgon, och lördag morgon, så jag får inte så mycket tid med henne :( men O får det iaf, och det gillar han! Och hon! :) På lördags ska vi på 40års kalas, så då ska hon vara barnvakt också, tänk så mycket mys de ska ha! Och så kul vi ska ha!!

Imorgon den 24/9 är det också en speciell dag. Imorgon blir V 19månader, grattis gullunge!! Jag hoppas du mår bättre, och att vi kan leka snart, för jag saknar dig! Och O och C också!
Imorse när O var på sitt rum, och jag skulle fråga om var och en på hans foton så han kunde peka på rätt person, och överlyckligt säga;
- Däär!!
så frågade jag honom;
- Oscar, är V din bästa bästa kompis?
- Jaa, sa han, helt allvarlig! ♥
Så jäkla gulligt!

♥ Idag blir I 18 månader! Grattis mosters älskade tösabit! ♥
Tänk, 18 månader sedan hon äntligen tittade ut, och jag höll henne för första gången.
Första gången glädjetårar rann, över mina kinder,
för att jag fick se vilken underbar tjej jag ska få vara moster till - hela mitt liv.
Första gånger jag strök din kind, killade dig under foten,
och du höll mitt finger.
♥ Älskade flicka - jag finns alltid här för dig! ♥

lånade bilder
"VI GILLAR OLIKA" är nu hemklickad ifrån aftonbladet.se
tre stycken á 15:-.
"RÖR INTE MIN KOMPIS" hade jag på min ryggsäck när jag gick i skolan på
Korpadalsskolan, i slutet på 80-talet.
Lika viktig idag som då!

När vi hade varit och handlat sprang O in i köket och lyfte och stånkade på pallen och klättrade upp till disken. Precis som om han just kom på det, annars har han stått i fönstret och kollat ut - min sötas! Det har ju varit lite dåligt med fotouppdatering, men en sjuk pojk är ju inte lika kul att fota som en frisk busunge..
 
I vintras köpte jag en overall på Tradera till O som var ca 8nr för stor, fast den är en 80.
Det är knappt jag tror det själv, men den passar nu! Tjihu!!!  

Nu ska jag och min käre kolla tv och äta frukt.

Fick denna fina AWARD-en av fina Anna som skriver en jättehärlig blogg, om sina funderingar,
och sin söta son Dizel. Henne har jag följt genom hennes graviditet - och fortsätter gärna! :) 
Självklart skickas awarden tillbaka!

Så så är det min tur, att få dela ut!

Cicci
Fina fina Ciccis blogg. Hon är en kämpe för många! Hon berättar om sitt liv, med tre underbara barn, varav lilla F som har svår astma, och sambo. Hon har gett ut en EGEN UNDERBAR BARNBOK
(den andra är på G!),
där mycket utav pengarna går till Barncancerfonden. Vilken tjej!  
Kolla in hennes sida, och beställ boken/böckerna!

Jenna
Jenna är en supergo tjej som blivit mamma åt en lilla söta Mira! Hon berättar om vardagen, tar kanonfina bilder och är en jäkel på att göra snygga bloggar! ;)
Det är förstås Jenna som har fixat min...

Lina
Är nybliven tvåbarnsmamma! Har en flicka Anabelle något äldre än O, och en liten liten ny tösabit, Alicia, 
fantastisk tjej och mamma!

Tova
Skriver om livet med Elliot, och bjuder ofta på mumsiga recept!

Och så har jag två bloggar jag vill länka er till, men tyvärr har de som skriver ont om tid, och det är glest mellan uppdateringarna nu, men eftersom jag hoppas att tiden kommer finnas - för att jag vill fortsätta följa deras bloggar, familjer och barn - så får ni en varsin award av mig. Och kom igen nu, jag saknar era uppdateringar! :)
Jessika&Emmelie AnnSofie

Jela
Jelas blogg har jag precis börjat läsa, hon fick en son ganska precis ett år efter att jag fick O. :)

Pilla
En av mina bästa vänners lillasyster, tjejen från Karlshamn som berättar om sitt vardagsliv,
 om sin "gubbe" och pojken som i höst börjat skolan! :) 

Tack för ni finns, älskar att läsa er bloggar!
Haha, (insåg nu) är jag insnöad på mammabloggar eller??
Kraam

Är det någon som läser som har en blogg som jag inte vet om?
Då kan du väl ge dig tillkänna? Pretty please! ;)
Det får ju såklart ni andra också göra, är GRYMT NYFIKEN på vilka som läser! :D 

Du har en award att hämta i min blogg!

Fick precis en mail om en ny kommentar, och detta vad var som stod! :)
Men jag undrar sa en flundra, vem är du A?!
Och hur kommer det sig att jag får en award av dig, och hur "hämtar" jag den?!
Å nu blev jag jättejätteglad, detta är första gången för mig! Tusen tusen tack!

Då ska vi se. Det här med bätros. Ja, det har jag. Imorse vaknade jag med mycket ont i nacken, sådär som om jag har legat fel ni vet, men det ville inte gå över. Så jag ringde 1177, och när vi precis skulle gå in på Hansa City, ringde de upp. Och hon tyckte absolut jag skulle åka in på jouren, så jag sa att det fick bli innan ett eller efter sex, för där i mellan jobbar jag. Fick då en tid kl 12, och ett "det viktigaste är faktiskt att ta hand om sig själv". Vi kom dit och läkaren kom HALV ETT, tror ni jag var stressad då eller? Hon konstaterade att det är Bältros, och att det nackonda antagligen kommer av att jag har ont över ryggen där de sitter, och därför spänner mig. Och det kan jag absolut tro på.  

Här kommer något mycket roligare!
Igår eftermiddag kom M och V på besök, och M och I,
vi lekte ute på vår lilla lekplats, och vilka UNDERBARA bilder C tog!!
   
   
Världens skönaste barn! V blev helt tokig när hans pappa jagade honom,
och I gungade allderles själv på DEN STORA GUNGAN!!
Älskar er sötisar!

ÅÅÅÅÅ!!!!! Jag säger bara; ÅÅÅÅÅ!!!!
  
Systeryster tyckte jag skulle lägga in lite fler bilder på mig, men eftersom hon är det untimata fotoobjektet, och så gärna bjuder på sig själv, inför barnen, oss -ER ALLA, håll till godo. :D Hahaha!!!
En bättre syster finns inte. Älskar henne mer än jag kan säg. Och kommer älska henne - alltid.
Fast hon nöp mig jävligt hårt i Paris. :D  


 
 
♥ Mamma älskar Dig Oscar ♥
♥ Du är världens bästa, och jag kommer alltid, alltid älska dig. Alltid! ♥ 

Hur ska jag förklara natten?
O vaknade igår kväll, strax efter 22, när vi skulle lägga oss. Sedan var han vaken till ca kl 02. Fy fan säger jag. Stackars barn. Stackars föräldrar.
Han kunde inte komma till ro. Vi provade natta om i hans säng, i hans rum, i soffan, i vår säng, ingenting funkade. Han bara var ledsen, orolig. 
När han vid ett av tillfällerna (heter det verkligen så?!) låg i vår säng, blev han tillslut lugn, och tyst. Och sen började han vad? Jo skratta?! Som gick över i gråt igen. :( Ja, där har ni vår natt i ett nötskal. Och så vaknade han i morse vid 6.30 när C skulle till jobbet. 
Vi har haft en ganska jobbig dag idag. 
Men bra ändå. I förmiddags var bästa S och V här och fikade, och i eftermiddag kom moster M och I, och vi både fikade, shoppade en ny mössa och nya strumpor till O, jag lagade hemmalagad tonfiskpizza och pizzasallad- och barnen älskade det!! 

Nu ska jag invänta första IDOL-auditon, och hoppas jag får skratta ordentligt!
(Det är ju det här första som är det bästa i Idol enligt mig.. :) )  
Det blir väl skrattanfall, eller börjar jag väl gråta.. :P

Stod på jobbet idag, och tog mig en funderare när jag stod och plastade mina vitkålsdelar.
Jag tänkte så här:
När jag bodde i Oslo, avskydde jag att gå och handla. Handla till en person. Bara till mig. Hur ska jag kunna köpa tex kött bara till en? Handla sallad till en. Jaha, då äter jag sallad resten av veckan. Köper lite färs? Jaha, då blir det köttfärssås eller liknande resten av veckan. Eller ska jag slänga det? För att jag INTE VILL äta samma mat en hel vecka.
Vet ni. Nu har jag en underbar familj. Jag kan köpa storpack och frysa in, jag kan köpa färskt kött och vi äter upp det. Jag kan köpa sallad och det blir huvudrätt och sidsallad dagen efter. Jag kan köpa kyckling och maten går åt. För jag är inte bara jag längre.
Jag tillhör Vi. Vi=Oss.
 ♥ Älskar! ♥

Jag tycker att tiden har gått så obehagligt, märkligt,
overkligt fort sedan O kom.
Samtidigt känns det som att han alltid har varit en del av mig.
Jag ska inte säga att livet börjar när vi får barn.
Men jag ska säga, att MITT liv,
fick en helt annan mening när min älskade son kom.
♥ Älskar! ♥

Vilken underbar och härlig weekend-trip vi har haft!
Vi började ju resan redan i fredags, när jag blev hämtad på jobbet, och vi körde direkt till morfar i Karlshamn. OCH vi höll O vaken, nöjd och glad HELA vägen! Detta är något vi aldrig har klarat (aldrig satt oss för i ofs) tidigare. Och många, många leksaker hade vi med.. Då var moster redan där med C och kusin I. O kom i säng vid halv tio tiden, vilket är ett par timmar senare än vanligt.. Han sov ganska bra hela natten, vi låg ju nu i samma rum så kanske det gjorde att han kände sig tryggare. Iaf kunde ju vi lägga oss efter att ha gett honom nappen, och ligga och hyssja, och mamma är här, vi behövde inte stå hängandes ner i i spjälsäng, småfrysandes..
Klockan ringde vid lite i halv sju, och då sov pojkarna fortfarande. Men jag gick upp pch fixade mig, och M var också uppe redan. Tåget skulle ju gå vid 8.30, så vi ville ha gott om tid, och det hade vi, och vi kom med tåget, och hittade våra platser (mormor var ju med, och hon är van pendlare från förr) trixade lite med vagnarna, men sedan sjönk vi ner, och mackorna och kaffet kom fram.. Barnen skötte sig fantastiskt! Och på bilderna är det mackdags, utkiksplatsen och I som sov tryggt i C famn, och O somnade i min famn.
  
 
Söt tjeja!

Vi åt pölser när vi kom fram, vilket O uppskattade, haha, han är så söt.. Och så började vårt strögande på Ströget, och det var så mysigt, och soligt! O sprang mest, noga övervakad av alla oss vuxna, medan I helst ville provåka i O´s vagn. Hon älskar den! O underhöll trubaduren och förbipasserande med sin fantastiska dans en lång stund.. :) 
    
 

Vi stod i kö en väldans lång tid till Tivoli, men guud så mysigt att strosa runt där inne! Och vi tuffa, (inte mormor och barnen :P ) åkte berg och dalbanan, och herreguud som jag skrattade! Tårarna sprutade när den var slut!
  
  
Lite mys efter vilan, och uppiggande bus innan den goooda maten!
 
 ♥ Vår fina underbara familj, älskar er alla, var och en!! ♥

Resan hem gick lika bra som resan ner, och barnen somnade inte förrän vi kom hem. Men då blev det en hel del sjungades sista halvtimmen, och vi hade såå kul tillsammans allihop på tåget!
Vill tacka er alla för att vår trip blev så fantastisk!
  
 ♥ Idag ♥ 

Imorgon efter jobbet åker vi mot morfar och mormor i Karlshamn, och på lördag morgon åker vi hela gänget med tåg, mot Köpenhamn för en dagstrip! Vet inte helt om jag får till att förklara "gänget", men tror det ska gå bra ;) (Från O sida sett:) Det är mamma, pappa och O. Morfar och mormor. Moster, C, och kusin I. Det ska bli sååå mysigt och kul! Det ska också bli kul att se om det är någon förändring på tågresan, mot förra sommaren. Vi gjorde nämligen samma resa då, och tågresan gick kanon!! Då var barnen 5 och 6 månader. Nu är de 17 och 18 månader. MYCKET SPÄNNANDE! :P 
Världens bästa kompisar passar katten, skönt att inte behöva ta med henne för en snabbvisit! Tack tack!! :)

Idag var det en jobbig dag. O ville jättegärna gå till dagis, både hemma och under promenaden dit. In genom grinden också. Sedan tvärstop. Ville inte.
Jätteledsen.
Jag följde med ut på baksidan, och tillslut fick jag bara räcka över honom till G, och gå. 
Älskade lilla barn, om du visste hur ont det gör i mitt hjärta,
när du gråter som om ditt lilla-stora hjärta brister! 
Till råga på allt hur ont jag hade i hjärtat, när jag satt där och väntade på bussen, kom det reklam i radion. En liten barnröst som ropade;
 -Mamma! -Mamma?! -Mamma??
Och sedan; -Alla barn får inte ett svar. RÄDDA BARNEN.
TROR NI JAG FICK TÅRAR I ÖGONEN ELLER?!
Jag får det NU, bara jag tänker på det!
 För första gången la jag ner, så när jag hoppat av bussen ringde jag avd. Och visst hade han varit ledsen en liten stund, men J sa; Nu går han här jämte mig och är hur glad som helst!
*Solstrålen*