16.15 i eftermiddag, kom han äntligen för fem år sedan, och väntan hade varit lång.

Han förändrade våra liv som en virvelvind,

och aldrig, a.l.d.r.i.g. hade jag trott att kärleken kunde kännas såhär!

 

Han får mig att häpna med sina omtänksamma tankar och ord.

Han får mig att skratta så magen står i kors med sina underbara kommentarer och skämt.

Han får mig att vara så stolt, att jag ibland gråter en skvätt i hemlighet.

Han får mig att sitta som ett frågetecken när han berättar om sina frågor och funderingar :)

Han får mig att undra hur det är med hans öron,

när jag frågar samma sak 7 gånger och han inte hör ;)

 

Liten blir stor <3

Min lilla fina pojk, väx inte upp för fort.

Jag vill hinna med.

 

 

 

 

 

 

Allt klart inför morgonen! :)

Idag sjunger vi ja må du leva och hurrar för världens bästa lilla mami!

Ett år har gått, och det enda som har hänt är väl att klokheten har klättrat ytterligare ett steg i stegen? :-)

Grattis fina mamma på din dag! <3

 

 

Fredagsmyset fick starta alldeles för tidigt idag. 10.34 ringde det i byxfickan på jobbet. Då var det E ifrån Katten, de hade försökt lugna Emma sedan jag åkt, och hon hostade, kändes något varm och så ledsen så ledsen.

Jag åkte på en sväng efter att jag köpt en påse clementiner till min sjukling. Kom till förskolan och Emma satt alldeles tagen i frökens knä. Liten och blek. De andra barnen sjöng och busade runt omkring henne.

Hon somnade innan jag fått i tvåans växel, sov när jag parkerade, sov när jag bar upp henne, när jag klädde av henne full overallmundering inkl mössa, vantar och krage. Sov sov sov i 2 timmar och tio minuter. Då plockade jag upp henne, och hon åt och var glad. Så slumrade hon i ytterligare tio minuter mot mitt bröst. Tog en temp, 38. Lilla höna. Jag har sån sammis att jag lämnade henne idag.  Men det ÄR jättesvårt att veta.

Jag vill inte ringa till jobbet och säga att jag inte kommer. Jag vill inte skicka ett sjukt barn till dagis. Jag vill inte förlora pengarna. Jag vill inte att lämna jobbet i sticket när jag som idag var tvungen att gå.

Hur ska man veta från början?!

Två nätter har vi sovit sedan sjukan kom på besök, men i natt var lillan tillbaka i vår säng. Med tanke på hur mycket det hostas just nu så ligger hon nog snart hos oss igen.  Jag tycker så synd om henne.

Hoppas hon är piggare och feberfri igen imorgon. Detta är för mycket.

Puss på er, nu ska jag sova - jobbhelgen väntar så ni hittar mig på Mangan! :-)