De sista dagarna har varit tuffa. Det lovar jag. Min energi har varit svårpåfylld ända sedan jobbet i lördags. Efter flera samtal med bvc, så är hon nu upp i 10ml laktulos, gröt och myycket katrinplommon varje dag - vatten till det. Mircolax var tredje dag vid stop. MEN. (Vågar knappt skriva detta... *pepparpeppar*taiträ*bankibordet*) De sista två dagarna HAR det kommit bajs. Självmant. Lite bökigt, men hon har fixat det. Inte mycket, men det har kommit. Inte löst som det ska vara, utan mörkmilitärgrönt och leraktigt - MEN DET HAR KOMMIT.

På morgonen idag kom det lite, och jag tänkte -så skönt att ha det "avklarat" för idag. Fast jag hade önskat att det var betydligt mer.

På förmiddagen skulle mammagruppen (iaf vi som kunde) träffas hemma hos Sara, Nora och Lynn på ta-med-fika. Eftersom vi skulle bli ett gäng, och vi bor så himla nära bar jag Emma ner till bilen i famnen (eftersom bärselen låg där eftersom jag ju ALDRIG använder det om det inte är när vi är i väg med bilen :P ) och satte bilstolen på sin plats (eftersom vi senare skulle till Maxi och handla - förutseende va!?). Vi knallade om danskan och Oscar tjaaatade hur långt det var. Ca 100 meter till Danskan, och 200 meter till Sara efter det. (Huuur pedagogerna på dagis lyckas förstår jag inte....) I alla fall ramlar vi in med dunder och brak, och har en himla mysig fikastund, och de stora barnen leker superbra tillsammans! Kaffet är gott, Emma vilar lite och äter bra. Efter ett par timmar är det dags att samla ihop oss, och med två underbart snälla barn, kan man tro att det går ganska lätt. Oscar drar på sig overall, mössa och känger själv, snabbt och enkelt. Medan jag byter på Emma, som tar en miljon år eftersom hon vänder sig en miljard gånger, blir han genomsvett.  Barnen är klara och jag har inte börjat med mig än. Rusar runt.

Så får jag i Emma i selen, och Oscar vid handen, och vi slirar oss hem mot bilen på isiga gångbanor, i ett rättså snöigt snöfall. Svetten under brösten är en sak för sig. Oscar halkar in i bilen och drar omkull, men det "gick ba mamma, ingen fava!" Älskade skatt! Lyckas spänna fast honom med henne på magen, eftersom hon oftast blir vansinnig när jag sätter in henne. Slirar runt bilen för att sopa av den, och in till Emmas och min sida. In med henne. (Nej hon belv inte arg, inte ens sur eller tvär, så JA det hade varit enklare att sätta in henne först.)

Gungar lite i fickan, innan vi med ett jehuu kommer upp på vägen.

Kommer fram till Maxi, och vinkar på Eva i mammagruppen som lämnar sin vagn. Inser när jag har kört förbi att jag kunde ju väntat och tagit hennes plats. Kör ett varv, och svär åt en gubbe som står i vägen. Kommer fram, och då står det väl en &%¤#/&//¤%#  och väntar på hennes plats. 

Träffar Jenny och eftersom Oscar ville och jag inte orkade tjabba, blev det en korv med bröd. In och handlar. Fredagsmycket folk, och jag är faktiskt ganska trött. Men det går bra.

När vi står vid kassan tänker jag så här; (ja, jag tänkte hela vägen) "hum, det är ett barn som har bajsat. Någon som också får mjölkproteinfri ersättning. Konstigt att det ska lukta så speciellt. Lite småskadad är jag ju allt, står här och känner lukten av bajs, och reagerar på det. Jag ser ju inte ens barnet."

Ungefär här, börjar jag titta på min sovande dotter. Lyckas ju inte böja mig ner och lukta eftersom vagnen är full med barn, bilstolar, skötväska, blöjor, hhp och toapapper, och ja, lite mat också. Så jag frågar Oscar om han kan lukta på Emma, "MAAAMMA HON HAR BAAAJSAT!!!" fick jag till svar. Konstigt sa jag.

Ut i snöyran, fram med bilen igen, in med barnen, in med maten. SAABEN som hade parkerat bakom mig hade parkerat så dåligt att jag fick vänta tills gubben jämte körde. Och han var tvungen att skrapa de snö och frostfria vindrutorna heeelt fria. (och ja, JAG är en sådan person som skrapar noga.) Emma skrek, och Oscar tjatade, mamma, maaamma, maAAAAAMMAAA!!! Jag skulle hjälpa honom att öppna en mojäng. Tillslut snäste jag av Oscar, och sa att om inte gubben är klart snart, går jag ut och hjälper honom. Oscar undrade varför... :D

Så hemåt. Hittar mig gamla plats, och eftersom jag visste att jag fick plats innan gick det lite lättare in :P Plockade ut barnen (och bad om ursäkt till Oscar att jag hade snäst åt honom och sa att det var ju inte hans fel, men att jag blev lite stressad när han tjatade så och jag skulle köra - varpå han började gråta och jag var tvungen att stå och trösta honom en stund, i snöyran.) och var ÄNTLIGEN på väg upp i lägenheten. Plockar upp min skrikande dotter, hon är fuktig i baken på overallen. Oj. Av med den. Oj. Its alot.

Får krångla henne ur alla kläder med ett bestämt grepp om fötterna. Det STINKER.

Hinner preciiis fånga hennes hand, som varit nerom det väldigt nerbajsade låret innan den far in i munnen, dit allt hamnar just nu. Håller hennes hand i ena handen, benen i den andra - in kommer Oscar ruuusande JAG MÅSTE BAAAJSA MAMMA!!!! Jag börjar skratta. Håller i hennes hand och knäpper upp hans jeans med enhandsfattning. Sedan få han vänta tills hon är ren, han sitter och pratar och pratar på toaletten. Tänker euroforiskt - SÅÅÅ UNDERBART ALLT ÄR!!!

Nu ligger lillan jämte mig i soffan, slocknade efter en flaska. Tvättmaskinen snurrar, Oscar pratar i ett.

Pappan kom precis hem, och kaffet blurrar.

Nu börjar fredagsmyset!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥