..blev ok ändå!

Skrev lite med en av mammorna i mammagruppen igår ikväll, och hon föreslog att hon har kanske ont i halsen.

Och det är väl konstigt. Att det inte ens hade slagit mig...

Hon har krupp. Hon hostar så hårt, så hårt. JAG har dyngont i halsen när jag sväljer. Det är ju min skit hon har fått. Självklart har hon ont i halsen. Men det är ändå viktigt att äta.

Hon sov till kvart i fem, lite oroligt, lite hostigt ibland, men helt ok. Vid kvart i fem vaknade hon och hostade som bara den. Precis innan kom Oscar in till oss. Hon och jag gick och satte oss ute i soffan, för att komma upp i sittande ställning och det är ju lite svalare här även om vi har långt ifrån varmt i sovrummet!

Och efter 45 minuter somnade hon om! När jag sedan vid 5.50 går in i sovrummet, för Calle måste upp och jobba och jag trodde han försov sig, visade det sig att Oscar INTE hade somnat om...

Calle gick upp, och jag la mig hos Oscar, strök på honom över håret och ryggen, viskade att vi måste sova lite till. Han vände ett par gånger, och sedan somnade han om. Och jag också!

Vid tjugo över sju började Emma hosta igen för fullt, så då tassade vi upp och satte oss i soffan. Oscar sov. Jag fick i henne laktulos, och bytte blöja, så alla dropparna och så tar vi flaskan.

Hon gallskriker.

Men inte riktigt lika panikartat. Så jag lyckades hålla mig lugn, och jag lyckades lugna henne. Så dricka lite, hosta lite, lugna sig lite, dricka lite, hosta mycket, dricka lite KASKADSPYA, av med jamis, lugna lite, äta lite. Fick inte i henne allt, och det kom upp en hel del, men hon blev nöjd i alla fall. Så låg hon i min famn, kikade med sina STORA, STORA ögon, Jag pluggade i nappen, och smyggav Bricanyl i munjipan. Fick i allt. Andades ut. 

1,5 timme till nästa runda... :)