Call me crazy. De sista två veckorna har varit jobbiga. Mitt humör är fruktansvärt.

Jag är så arg. Arg, arg ARG. Och när jag har blivit arg, för oftast ingenting, så är jag arg. RIKTIGT ARG. Kan liksom inte skaka av mig det. Trött. Ni som känner mig lite bättre, som bara detta sista inlägget om kärringen på Arontorp, det är inte likt mig att bli så (rakt fram och rakt ut) bli så jävla förbannad.

Och allt jag har ätit i två veckor, sitter på min kropp. Allt. Vart enda litet salladsblad och satt ett kilo runt magen. Och det är dagens sanning.

Så vad hände för två veckor sedan?

Jodå, mina vänner, idag kom jag på vem som är boven.

För två veckor sedan träffade jag mina nya vänner p-pillerna.

Tack o hej leverpastej - you are not my friends anymore!

 

Ringde Gudmundsgården, och mycket riktigt - kan det visst bero på. Fick en tid på onsdag.