Vänner, jobb & chefen

På mitt jobb är det ingen som vet vad havandeskapsförgiftning är. Det är ingen som vet hur dålig man blir. Det är ingen som vet hur fort det kan gå. Det är ingen som vet vad symptomen är. Det är inte heller någon som förstår min oro över det hela.
Detta är inte en oro som är hela tiden. Detta är något som kommer och går. Ibland mer, ibland mindre. Om jag säger att jag har huvudvärk, är det det folk tror det är som felar. Inte att jag blir orolig över hur det ska utvecklas. Huvudvärken kan jag leva med, oron över bebisen och hur det nu ska bli är svårare.
Jag fick sist lära mig att jag blir bra mycket sämre innan bebisen mår dåligt. Jag blir så dålig att jag inte klarar mig utan sjukvård. Alltså hamnar jag på rätt plats innan något går snett.
Men när känslan på jobbet är fler än fem symptom, och ingen förstår. Då känns det allt ganska jobbigt.
Sist hade jag ingen från jobbet mig nära. När jag hade blivit sjukskriven, var det inte mer med det. Då "tillhörde" jag inte längre. Det var ingen som såg mig när jag var dålig, så jag kan inte be någon hålla utkik. 
Nu har jag en fin vän på mitt jobb. En toppen fin en! Tyvärr jobbar vi motsatt, och ses nästan aldrig. ♥

Ikväll fick jag ringa, bara för att så mycket "kan vara" - jag tror inte, men det är inte bara mig det handlar om.
Och jag har nu blivit tillsagd att ringa mvc imorgon för att kolla tryck och urin.
Så då fick jag ringa min chef. Fin han också.
Han sa; Jag hade tänkt och ringa dig ikväll. Och säg att du ska stanna hemma imorgon. Jag såg idag att du inte mår bra.
Jag klämde fram mellan tårarna, tack! jag ringer imorgon eftermiddag!
MEN, jag tror fortfarande inte att det är "något" - jag tror snarare "överjobbad" & gravid ♥


Kommentarer
Postat av: Mottte

<3

2012-05-04 @ 06:45:14
Postat av: mamma

<3 <3 <3 Älskar Dej! <3 <3 <3

2012-05-04 @ 22:12:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0