lånad bild

Ojojoj, vilka dagar.
På onsdagen kom vi ner till den efterlängtade mormorn och det blev en mysig kväll med god mat,
massor av prat och skratt.
Torsdagen började med frukost ihop och när jag skulle och klippa av mig håret följde jag och
Oscar SR-grabbarna till bussen, där de vinkades av med öl och varma kläder.
Och de var MYCKET förväntansfulla!
Jag och Oscar gick till Fia
(ni i Karlshamn vet väl att ni ska klippa er på salong Noir!?)
och jag är SÅÅÅ NÖJD med mitt hår!
ÄNTLIGEN VÅGADE jag klippa med än de dära fjuttiga topparna! :D
Och det känns fantastiskt!!

Vi träffade Sandra och Vilmer, och hade ett par härliga timmar hemma hos dem,
innan vi gick hem och badade badkar hos mormor. Oscar är ju bara van vid dusch,
och det märks ofta att han inte är speciellt "vattenvan". Så vi passade på ;)

På fredagen kom liken upp ( ;) ) nejdå, det var inte så farligt, och vi slappade lite innan
pappa och Max kom. Pappa och jag körde ner till Norje, med Oscar, och grabbarna tog
SRbussen. Vi strosade lite, hittade varandra, och gick bort till våra kompisar på campingen.
Där orkade jag vara i ca 15-20minuter. Deras grannar spelade ofantligt högt. Och nej, jag mådde
inte speciellt bra den dagen. Men jag ville så gärna orka. Jag hade inte en chans.
När jag känner att jag har fullt ansvar för Oscar, hela dygnet runt, och en massa annat
jag ska göra, och VILL göra, blir jag så stressad och tillslut otröstligt ledsen.
Efter en väldigt liten stund åkte vi hem till mormor igen, och vi bestämde oss för att
gå och dela pizza för att slippa göra något mer.
Där bröt jag ihop. På pizzerian. Och jag blir så ledsen bara jag tänker på det. Det gör riktigt ont i mitt hjärta.
När sista droppen rinner över har jag ingen möjlighet att stoppa upp, lugna mig,
och återhämta mig. Då kommer allt. Och det gjorde det. Jag gjorde mitt YTTERSTA
för att samla mig. Ändå blir jag fortfarande lika ledsen och upprörd bara jag tänker på det.
Jag vet inte vad jag ska säg.

Lördagen kom, och vi skulle åka ner, inklusive mig, till festivalen.
Jag bävade lite.
Så hände oväntade saker och det blev ändrat.
Så Calles kompis åkte ner, vi stannade kvar hemma.
Efter mer sömn och mat, så kändes bättre. Och vid halv fem åkte vi ner.
Jag är ytterst tacksam att vi inte åkte ner tidigare. Jag hade inte klarat en minut längre.
Jag satt så mycket jag kunde, jag gick så lite det gick.
Många fina kommentarer om mitt Mötley-linne :)
Jag var med, jag var där. Jag såg dem jag ville se, och jag njöt.
Av tiden. Av sällskapet. Av känslan. Av att jag orkade.
Nationalteatern. -Tummen upp!
Lynnard Skynnard. -Medium.
Slade. -Toppen!
Mötley Crue. -Värd hela entrepengen.
Men aldrig i detta skicket igen.

Nu är vi hemma sedan några timmar tillbaka, upplockade och helt färdiga.
Men ångrar ingenting!
Jättehärligt att ha så många timmar med mamma ♥
Oscar har varit fantastisk
(utom det att han har smittat mig med jordens ondaste hosta.)
Just nu visas Ronja här, men strax är det läggdags.