Akuten 11-15.15

Jaa där har ni min dag.
Idag har jag varit på akuten. Med mig så att säga. Pappa var också där, med mig. Som sällskap.
Ehh va?! tänker du nu, vad hände?? Jo det ska jag försöka berätta. Är fortfarande slö och groggy, men jag ska försöka få ihop det.

Bara minuter innan jag skulle köra till jobbet, så borstade jag tänderna en extra gång. När jag kom ut från toan sa jag till Calle, jag undrar om jag ska träna ikväll, det känns så konstigt i ryggen. 2 minuter senare kunde jag knappt ta på min strumporna. Jag fick så fruktansvärt ont, på ett ställe stort som en femma strax under vänster skulderblad. Så ont att jag helst ville gråta. Det gjorde ännumer ont när jag lyfta armarna, och drog efter ett djupt andetag.
Jag är sån som jag är, så gick jag och satte mig i bilen, och körde till jobbet. Ringde 1177. De föreslog en ipren och ringa vårdcentralen. När jag kommer in på jobbet, frågar Ulrika; Men guud, hur är det med dig?!
Då bryter jag ihop. Totalt. Gråter och gråter. Pratar med Uffe, som säger till mig att ringa vårdcentralen. Går och tar en ipren, försöker lugna ner mig, och ringer. De ska ringa upp 10 minuter senare.
20 minuter senare ringer de. Jag berättar, att det gör ondare när jag drar djupa andetag, att det är på en punkt. Att det gör ont att lyfta något som väger mer än en fjäder.
Hon ber mig fixa någon som kan köra mig till akuten, INTE för att hon misstänker hjärtat - men ändå. Hon säger att hon hör att jag är väldigt smärtpåverkad, och vill att någon kör mig på en gång, inte för att hon misstänker hjärtat - men ändå.
Calle är ju hemma med Oscar, så jag måste ju ta mig hem. Ringer Calle som ringer pappa så han kan vara barnvakt. Under min  bilkörning hem, kommer jag fram till att det är bättre att pappa följer med så vi inte behöver styra med Oscar. Gråter i bilen. Hela vägen hem.
Väntar in pappa, som kommer som en raket över bron, och vi åker.
Vi får komma in snabbt, och 2 sköterskor tar ekg, blotryck, puls, syre och en massa rör med blod.
*VÄNTAR*VÄNTAR*VÄNTAR*VÄNTAR*VÄNTAR*
Läkare kommer ca 20 i 1. Han känner lite på min rygg, lyssnar på lungor och hjärta. Säger att de andra proverna ser bra ut. (Låång pust) Säger att det är en muskel/nerv som knutit sig rejält. På ett sätt som gör att allt hänger sig, andning, armar alltihop. Han har sett det förr (DET känns skönt) men kan inte göra mycket mer än att ge mig stark smärtlindring och försöka få en tid på rehab hos en som ska försöka trycka det på plats. Får en tablett som ska hjälpa. Det gjorde den dåligt, och det kommer en sköterska med en form av morfin. Men SPRUTA i magen. Blä. Till den får jag också en tredje tablett som ska verka lite lugnande och dämpande, avslappnande.
Han kommer in igen, och har fått tag på en tid imorgon (här var han lite besvärad för han ville helst ha en tid idag, men det gick inte att lösa), jag säger att jag känner mig lite vimsig och mår liite illa, inte så jag vill spy, men ändå. Vi får gå, och jag säger till pappa att jag behöver äta lite eftersom jag inte har ätit sedan frukost.
Jag får kroka med pappa eftersom jag känner mig lite mjuk i knäna. Ställer oss i kön. När jag tittar på mackorna undrar jag "var kan jag spy" detta är inte bra. Vi ska betala. Jag håller i mig i kanten och pappa kommer inte förbi. Blir väldigt yr. Säger till pappa att du måste sätta mig ner vid ett bord. Blir svettig. Håll i mig! Kommer fram till bordet, och säger till pappa. Det susar nu, hörseln försvinner nu, jag kommer att svimma. Du måste lägga mig ner NU. På golvet, innan jag svimmar. NU pappa! Jag kommer ner på golvet, tänker "Lägg dig i stabilt sidoläge" och det gör jag (jag vet, jag är knäpp - men ibland bra :) ). Det susar väldigt, och jag hör stackars pappa säga "jag vet inte vad jag ska göra". Tror inte jag svarar på det, jag är för långt borta. Då kommer det en kvinna och sätter sig hos mig, och skickar pappa till akuten. Det tar inte många sekunder så kommer pappa, tre kvinnor och en bår. De hjälper mig upp, och tillbaka. :P Känner mig väldigt väldigt fånig :D Morfinet gör väl sitt och jag tycker ändå det är ganska komiskt. Flinar lite för mig själv. Och ler lite över hur många som ska skratta åt mig när jag berättar att jag fick lägga mig på cafeteriagolvet -- vid kön :P
Kommer tillbaka in på akuten, har lågt blodtryck, men får i mig min fralla, dricker lite cola, och livet återvänder sakta. Får träffa läkaren igen. Känner mig mycket piggare. Får göra ett nytt försök. :P
Sitter nu hemma, har vilat och fått i mig lite mat. Är fortfarande lite vimsig, slö, och trött. Och forttfarande ganska ont i ryggen.
Hoppas rehab hjälper imorgon.
Min dag - i ett nötskal.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag är ledsen för din skull men jag skrattar fortfarande åt detta du berättade i telefonen :-) jag förstår att du måste ha jätteintressantv så det är tur att det finns morfin:-) kommer sakna dig på jobbet i morgon gumman krya på dig kram

2011-11-24 @ 21:10:09
Postat av: Anonym

Jag är ledsen för din skull men jag skrattar fortfarande åt detta du berättade i telefonen :-) jag förstår att du måste ha jätteintressantv så det är tur att det finns morfin:-) kommer sakna dig på jobbet i morgon gumman krya på dig kram Mia

2011-11-24 @ 21:11:24
Postat av: Tina

Men lisa..stackare!! :( vad hemskt!

Du får krya på dig rejält nu! Jag tänker på dig!

Kramar!!

2011-11-24 @ 21:52:59
URL: http://lilltinaa.blogg.se/
Postat av: Jenna

Tusen tack för den kramen och kram tillbaka det där lät inge vidare :/

2011-11-24 @ 22:23:16
URL: http://forthosewhogivesashit.blogg.se/
Postat av: Sandra

Men jösses vilken dag, och jag hade ingen aning förrens jag läste det här!!! Hoppas verkligen du mår bättre nu! KRAMAR

2011-11-24 @ 22:29:18
Postat av: moster

Kan bli en bättre dag imån <3

2011-11-24 @ 23:01:08
Postat av: mamma

Älskade Dotra mi!

Bara för att Du berättar SÅ BRA kan jag inte låta bli att associera till är jag svimmade när jag gjort hål i öronen - efteråt vid kassan när jag skulle betala!!! Fnissar vid minnet Men så gott mitt i alltihop att pappa var med - även om jag kan känna hans känsla av maktlöshet, så var han ändå DÄR och gjorde det som behövdes. Kramar väldigt försiktigt men mycket kärleksfullt. Idag blir en bättre dag!

2011-11-25 @ 08:31:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0