Nu händer det faktiskt FÖR mycket. Och tyvärr inte bara positivt.
Igår blev min magkatarr mycket värre, med tungt att andas och lite hjärtklappning. 1177 bokade en tid till mig på jouren, eftersom hon vill att jag skulle få hjärtat kollat med en gång. Tror ni det flög upp i halsgropen då eller??
Fick en tid 21.45, och snäll som S är kom hon (mitt i GREYS-FÖRLÅT VÄNNEN!!! ;) ) och körde in mig. Fick träffa en läkare som heter J.S. Han pratar inte klockren svenska, och så har han jättesnällaögon, med världens mest förstoringsglasögon, så han ögon blir GIGANTISKA, så jag var under hög koncentration.. :) Det första han sa va;
-Du har ingen hjärtinfarkt.
-Nehe, det var skönt och höra tyckte jag..
Han lyssnade på magen och klämde nåt så in i bängen. Och lyssnade igen.
Sen sa han, kom nu, sitt där och pekade på en stol på han kontor. Han gick iväg, kom tillbaka, satte sig vid datorn och började skriva. Hummade, frågade ålder, rökning, alkohol, barn, sambo, frågade mig hur jag stavade det som jag trodde jag har i magen (magK-A-T-A-R-R) osv. Han sa;
-Du kan gå ut till din kompis, jag kommer strax.
Jaha, och strax var strax, typ en minut senare kom han med ett brunt kuvert som det står AKUTEN på. Han sa liksom inget. Så jag frågade;
-Vad menar du? Ska jag dit nu? Men vad tror du att det är?
-Jag vet inte. Jag har inget som jag kan kolla med, inget ultraljud ingen röntgen. Du måste träffa en kirurg som kan kolla din mage. 
-Nu? (Jag tänkte kanske inte så rationellt..)
-Ja, annars ringer jag polisen HEHEHE! Krya på dig!
Jaha..  

Vi kommer ner till akuten, och jag lämnar mitt kuvert (som by the way var igenklistrat). När vi sitter och väntar på att få komma in pratar jag och S om vad det kan vara, såklart, och det ända vi är säkra på är att det INTE är blindtarmen. Eftersom jag inte har ont på sidan.  
Vi får komma in och jag får lägga mig på britsen, så kommer det två sköterskor, och frågar lite, tar BT (155/98), feber och syresättning. Allt var ju bra utom BT då..
In kommer kirurgen, med en "paktikant", och jäklar vad hon klämmer. Ont här? Där? Bättre? Sämre? (Värre än hos optikern!) Tillslut tyckte jag allt gjorde ont. När de har klämt klart båda två, förklarar kirurgen för paktikanten att det antagligen rör sig om blindtarmen.
*SKRATTANFALL*SKRATTANFALL*SKRATTANFALL*SKRATTANFALL*SKRATTANFALL*
Fick snällt förklara detta.. :)
De talar om för mig att det först och främst blir ultraljud, och sedan ev skiktröntgen.
De går och sköterskan kommer.
-Jaha! Då ska jag ta lite prover!
-Jaha.. :( Förklarar min inställning till sprutor och liknande, att det måste sägas 1-2-3 INNAN hon sticker (Ja jag är 4år)
-Ok, ÅÅ vilken fin tatuering! Tjaa och du är spruträdd, och vågar tatuera dig... bla bla bla Pratar hon på som ett solsken.
Jag är mer mulet.
Hon fortsätter,
-Nu slår jag lite på dig så jag får fram fina kärl!
-Visst slå på du, men varför slår du på handen (hon skulle ju sticka mig i armen)?
-Jag ska sätta en kanyl.
-VA?!!
-Ja det måste du ju ha när du ska ha dropp!
-DROPP?!!
-Ja, när du ska sova!
-SOVA?!! (Här kommer tårarna) Va, fan, nu blir det för mycket information på en gång! Tårarna rinner, och jag hulkar. S torkar min kind (Snäll Du!). Det är en mycket värre känsla sen jag fick barn måste jag säg, att fundera på att bli sövd och opererad osv. Skitpissigt.
Hon går, och vi får väääntaaa jääätteeelääängeeee!! 
Efter all väntan får jag åka rullstol (trots att jag erbjöd mig att gå, för jag vill ju inte vara till besvär.. Först tänkte hon ta sängen..) upp till UL. Han höll på i en halvtimme!! Med 5 eller 6 olika mojänger över magen. Han hittade inte blindtarmen. Men tyckte att min "stora kroppspusåder" låg väldigt ytligt, och han visade att det var där det gjorde ont när han tryckte. MEN han hittade inget FEL. Det är ju både bra o dåligt, för det är ju bra självklart, men dåligt om jag ska ha det så här. 
Tillbaka till akuten och pratade med kirurgen Sara. Hon ville lägga in mig över natten så de hade koll på mig, men då bad jag med min ynkligaste stämma att jag kan väl få åka hem och sova hos min sambo och son? Och efter lite övertalning fick jag lov, om jag lovade att komma tillbaka till 6.30, för prover och ronden. OK!

Kom hem vid 01.00 och då var jag slut! Berättade allt för C, och somnade som en stock! Kom upp i tid, och det gjorde taxin också! 
6.40 togs det blodprov, och 7.40 kom Sara, med 4 killar i släptåg. Hur känner du dig?
-Bättre! 
-Ja, dina blodprov är bättre idag, och visar inte tecken på infektion (som de trodde att det skulle, för då skulle det varit blindtarmen ändå)! Hon kände på magen och den är "mjuk" igen (det är ju också bra, men, ja ni vet..), så hon skickade hem mig! Med restriktioner att jag ska ta det lugnt och försöka stressa mindre. 
*Jo tjena, har hon aldrig haft en ettåring hemma eller!?*

Jaa så så har det sista dygnet varit.. Nu sitter jag i soffan i mysisar, och O sover.  Men en rolig nyhet är ju att lillemann har tagit tre steg medvetet idag! Direkt efter han tog två! *Duktig kille!*
Också kul är att IMORGON ÄR DET FREDAG! Och imorgon kommer morfar! Och på lördag kommer mormor! Jippi!! 
Nu ska jag vila och bara ta det lugnt ikväll, och hoppas att detta går över med de nya tabletterna. 
Puss puss

Ps här kommer några fina bilder!