Jag är så tacksam. Tacksam över min familj. Och att vi är vi.
Vet en flicka som är lika gammal som O, hennes pappa är sjöman, och är borta sex veckor i streck. Hon har en fotobok, som O också har, men hennes är fylld med bilder på henne och hennes pappa
-för att hon ska komma ihåg honom.
C såg ikväll en mamma på parkeringen, med sina fyra underbara pojkar, som hade ryggsäckar på,
en väska eller två och ett par kassar.
Hon kramade dem så hårt hon kunde, och flera gånger
-sedan stannade en bil med en man, och barnen följde med och vinkade hej då till mamman.
Jag är så tacksam, att min son träffar sin mamma och pappa varje dag
-alla kan inte det.
Jag är så tacksam att jag kan krama och pussa på min son varje dag
-alla kan inte det.
Jag är så tacksam att jag varje kväll kan gå inte till min son och viska
mamma älskar dig mest i hela världen
och stryka honom över håret
-alla kan inte det.

Ikväll har vår "bästa familj" varit här och ätit lite middag, och busat. Det var gott och mysigt! Det känns som det var jättelänge sedan, men när de har kommit innanför dörren är det som igår. Som vanligt! :)
Tog tokfina kort på pojkarna, här är några!
  
 

Det går *forfarande peppar peppar* jättebra på dagis, och imorgon är det min tur att följa med igen, och det ser jag fram emot. Hoppas det blir lika bra som sist!
Och så ska vi förhoppningsvis träffa
syster med familj imorgon! Myys!
Nu börjar gamla fångarna på fortet undrar om det forfarande är lika kul??