Halvvägs in i första veckan av vår nya vardag! Emma är trött som få, men jag tycker att vi andra fixar detta riktigt bra! 

....på vårt nya liv. Idag börjar Calle nytt jobb. Och det är inte vilket jobb som helst,  det är på mitt jobb 😊

Idag går det trögt. Funderar på allt som ska komma med 2017. Hoppas på ett fantastiskt år❤

Det finns så mycket att hoppas på! ❤

Sista dagen innan julafton, håller tummarna för att denna ska gå lika bra som resten av veckan har gjort peppar peppar!

När livet känns som ett orosmoln 

Tidig morgon, dags att börja!

Lördagmorgonens välbehövliga syssla!
Fantastiskt roligt när de gör sånna otroligt snygga före-bilder 😂😂😂

När barnen blir lite större är det ju inte så ofta "allra första gången -grejer" händer, men idag hände det.

Oscar cyklade alldeles själv hemifrån och till fritids. Han har velat, men inte vågat så länge. Och så idag, han gjorde det!! ❤💪❤
Väntan på att Olle skulle ringa kändes som tusen år, fast det egentligen bara vara sju minuter.
Sjuuukt stolt❤❤❤

Emmas rosor som Calle kom med på sjukhuset är såååå vackra nu!! ❤

I natt har vi alla sovit helt okej. Jag har hört Emma vrida och vända sig lite grann, men hon har inte kommit upp.
Emma låg på 37.7 sist så det känns okej, lite snuva o hosta som innan, så vi har pratat med avd o vi skulle sätta in full dos med astmamedicinerna.
Hon pendlar mellan pigg o glad och trött, blek och gnällig typ :-)

Idag när vi lämnade Oscar på fritids så fick Emmas "favvis fröken" syn på oss, och öppnade fönstret. Tårögd när hon fick syn på Emma. Hon hade tänkt så mycket på Emma sa hon, hon hade varit hemma förra veckan så hon hade inte fått säg lycka till. Tårögd kände jag mig när jag inser att hon hjärtebryr sig, om min dotter❤ Tacksam❤

Emma är på benen, hon har haft en bra dag. Klagat lite på halsen i eftermiddag sa calle.
Hennes svåraste är nog att hålla igen lite energi när hon väl har det för att orka dagen, men barn gör ju inte det. Så när hon är pigg är hon aspigg (lite för pigg för halsen bästa tror jag ibland 😬) och när hon är slut är hon som en vante...
Det konstiga är att så fort hennes temp är på typ 38 så är hon som om hon har 39.5 i vanliga fall, men det har väl att göra med att kroppen jobbar på andra ställen tänker jag...
Mamman är riktigt trött, mest är det nog känslomässigt tror jag. Lättnad, efter en riktig genomkörare av alla slags känslor de senaste dagarna.

Huvudet försöker sortera alla intryck de senaste dagarna. Efter hemgång idag har vi inte riktigt haft samma tjej här hemma.
Redan nere i rummet innan operationen så försökte hon hålla igen hos mig och Calle. Sedan märkte jag att Emma stålsatte sig när det var sköterskor och läkare hos oss. Hon sa inte en enda gång till dem att hon hade ont, men när de stängde dörren brast hon i gråt 💔

Så ganska sent igår kväll låg hon på sängen och så ser jag hur ögonen fylls, och hakan spänner sig, och jag frågar såklart hur det är fatt. Hon svarar mig med en fråga; är du rädd mamma?
Nej mitt hjärta svarar jag, det är jag inte. Men det är okej att känna sig rädd. Känner du dig rädd?
Tårarna rinner för hennes kinder, inte nu mamma, men innan var jag lite rädd.
💔💔💔💔💔💔💔💔
Vi pratade vidare om att det är okej att vara rädd, och att man ofta är rädd eller tycker det kan kännas läskigt när man behöver göra saker man aldrig gjort eller provat på. Och att jag GÄRNA VILL att hon berättar om hon känner sig rädd.

Så efter långa timmar i väntan på läkaren idag så åkte vi hem. Och både jag och Calle tycker att eftermiddagen och kvällen har varit, i brist på ord, orolig och lite obehaglig.
Emma har inte varit sig själv alls, och det känns som hon har haft en fasad. Mot oss. VI vet att hennes kropp behöver vila. Hon har möjligen suttit still 45min från det vi kom hem till hon tillslut somnade. Hon har pärlat, lekt med Pelle, lekt med lego, ritat, pratat i det oändliga med jättemärklig röst, hoppat i soffan, legat på golvet, hon har rört vid varenda leksak i sitt rum. Hon har gråtit, skrikit och skrattat JÄTTEHÖGT. Så obehagligt när man inte känner igen sin dotter.💔💔💔
Nej. Jag hoppas verkligen vår vanliga Emma vaknar imorgon❤
Läkaren sa att oftast är andra dagen ganska okej, men att det ofta blir värre någon gång mellan dag 3-5. Vi får väl se.

Det jag ville få ur mig är nog mest känslan av att HON ÄR BARA FYRA ÅR. HON SKA INTE HÅLLA INNE PÅ NÅGRA KÄNSLOR 💔 Hon ska säga precis vad som känns💔❤

Men vad vi vet är att vi har den starkaste tjejen i världen ❤ och jag är sååå tacksam för att det är just hon, som är vår ❤

Här sitter vi och väntar på läkaren så vi kan få åka hem. Och sköterskan som ska ta kanylen.
Emma har haft en lugn och bra natt. Vaknade dock jättejätteledsen ledsen vid halv sex, hon både hostade och hon hade så ont så ont 💔 men efter ipren och mys i knät med barnkanalen så lugnade hon sig, och halv åtta åt hon både lite joggi och ägg!
Alla sköterskor är förvånade över hur stark hon är. Jag ser att hon ibland håller allt inne och bryter sedan ihop när de gått, ett mer vuxet sätt helt enkelt, men hon mår mycket bättre än jag vågat tro att hon skulle göra❤
Nu hoppas vi att vi snart får komma hem❤

För att det är klart. För att hon aldrig mer behöver ta bort mandlarna. För alla ni fina som bryr er, frågar, och finns.
Tacksamheten är stor ❤Tack❤

Oj vilken dag, bergodalbana i psyket.
Emma var rättså lugn ända tills vi kom till rummet innan op -salen. Där kom allvaret när emla-plåsterna togs bort och kanylen i handen skulle sättas, (inte för att de inte var duktiga för det var dem, andra har stuckit henne sönder o samman andra gånger) men hon blev så ledsen. Och när jag tog på mig kläder och mössa, och hon var hon på sin vakt.
När vi kom in i op-salen satt jag med henne i knät, och det ska ju helst gå fort. Masken med syrgas över näsan var okej, (hon är ju tack o lov van vid mask) men när de tog handen för att ge sovdosen blev hon väldigt orolig och ledsen 💔
Sååå jobbigt💔
Väntan väntan väntan på samtalet, var lång, men tillslut ringde dem och vi fick komma in på uppvaket.
Och där låg hon, min lilla lilla fina flicka. Med tub en bit ner i svalget, kopplad till alla maskiner, sovandes.
Huuu ❤💔❤
Calle gick strax efter och där satt jag o bara tittade på henne, och var sååå tacksam för att det nu bara ska bli bättre❤
Dr Kristoffer kom.
Stora mandlar och stora polyper. Svårt att få stopp på en blödning på höger sida i halsen. Så han hade använt en elektrisk pincett (!?!) för att få stopp på det. De gillar inte att använda den då man kan få mer ont, men det behövdes sa han. De hoppades att hon skulle få sova länge och det gjorde hon.
Så rätt var det var satte hon sig upp, tom i blicken, ropade nej nej! och slet i allt som satt fast. Syret, syresättning och tuben flög i väg innan vi fick tag i händerna, och lika snabbt sov hon på väg ner mot kudden intrasslad i sladdar och slangar. Så fick hon sova vidare. Helt crazy!

Lite senare på uppvaket fick hon plötsligt någon reaktion, troligen på någon medicin hon fick under op, så hjärtat slog väldigt fort och hon fick som en mjölkreaktion i ansiktet. Då väckte de henne och hon var ganska borta. Efter tre kvart ungefär mådde hon mycket bättre, och fick i sig en halv piggelin! Vilket betydde att vi fick åka tillbaka till avdelningen, klockan var redan strax innan två!
Väl här kom pladdret igång, lättnaden tror jag, men inom en halvtimme sov hon igen. Då hade hon hunnit fråga efter morfar, som var på väg. Så när han kom fick han snällt sätta sig här vid mig och titta på när hon sov. Hon sov närmare två timmar. Vaknade och blev jätteledsen. Ledsen och kissig. Enkelt när man ska ha med droppställning och grejer med på toa :P
Hon fick smärtstillande och lugnade sig sakta. Hon går i vågor, ritar lite, sover mycket, ledsen, kollar på plattan, vilar och är ledsen. Och ibland däremellan litelite prat❤❤❤
Ikväll har Calle varit hos oss en snabbis när Oscar var på disco. Längtar att få höra hur det var imorgon ❤

❤❤❤

Hellre väntar jag här än där. Utanför. Utanför är hemskt. Vid sidan är bättre.
Hon vaknade brått till och satte sig upp, slet i alla slangar, drog ur syret, och slangen som låg kvar en bit i svalget. Heeelt borta.
Sedan somnade hon om insnurrad i alla slangar och sladdar. Hon ville förmodligen bara poängtera att hon gillar det inte.

Sitter på uppvaket och tittar på min lilla fina älskade dotter ❤
Vilken kämpe hon är❤

Väntan är så jävla lång

Oscar är lämnad på skolan för spökdag, och vi är på väg mot sjukhuset. 7.30 ska vi vara på avd 39, och 8.15 är det planerat att gå mot op.
Emma känns fortfarande ganska lugn❤