Mer mitten

Igår kom jag igång, inlägg ett om förlossningen hittar du här;
http://jagmamma.blogg.se/2012/september/borjan-1.html
Och andra inlägget här;
http://jagmamma.blogg.se/2012/september/mitten.html
 
22.30 blev det ny undersökning.
Då hade jag riktigt jäkla ont.
Då skulle beslutet tas om jag skulle "fortsätta in i förlossning" med barnmorskan och läkarens hjälp, eller om jag skulle sova. Jag var LIVRÄDD att allt skulle stannas upp. Jag var trött efter en dag med de där jääävla pinvärkararna, men fast besuten att de inte fick stoppa det nu!
Jag flyttas från "gravida" till "förlossningsavdelningen"
 
De tar håll på "hinnorna", och det gör riktigt riktigt ont. Jag ska prova lustgas. Får panik av masken.
Jag fick ett annat munstycke och provar igen. Men börjar kräkas. Fruktansvärt att kräkas samtidigt som man har värkar. Kräks flera gånger, och gråter. Gråter fram till Calle att jag inte klarar det. Jag vill inte, det går inte. Kroppen gör som den vill, inte som jag försöker få den att göra. Läkaren vill att jag ska lita på min kropp.
Vid midnatt är jag öppen 4cm. Jag har 3 sammandragningar per 10 minut. Jag säger att jag vill gå på toa och (ursäkta) bajsa.
-Nej det vill du inte, är svaret jag får.
-Eh jo!
-Nej det vill du inte, du tror det för att barnet trycker på.
Vi dividerar ett tag, och jag säger,
-ok jag behöver kissa.
Jag går till toaletten och bajsar :P
Jag ska få en tidig ryggmärgsbedövning eftersom jag har haft värkarbete så pass länge, så att kroppen ska få vila mellan värkarna. Jag är ledsen och tror att läkaren och barnmorskan inte tycker att jag gör mitt bästa. Jag gråter för att jag är övertygad om att de tycker jag är "dålig".
De tar nya blodprover som bl.a visar att jag har fått någon bakterie i samband med havandeskapsförgiftningen, och då måste de ge mig antibiotika innan de kan ge mig ryggmärgsbedövning.
I mina papper står det;
01:02 Välbefinnande;
Ligger på sidan i sängen. Andas på bra genom värkarna. Vill inte ha lustgas då den gör henne illamående. 
01:23 Kissar igen.
01.40 lägger de ryggmärgsbedövning. Jag sitter på sängen och lutar mig mot vår fina undersköterska som är superbra. Hon hjälper mig att andas. Det tar ju lite tid att lägga, och de väntar in och ut värkarna. Jag rycker till ordentligt. Men det går bra.
Åtta minuter senare ska jag lägga mig igen, och det är då undersköterskan inte får några bra hjärtljud. De ber mig vända mig på sidan-andra sidan-ryggen-sidan. Jag märker att det är något fel. Jag känner stressen hos de i rummet. De säger åt mig att;
-Andasandasandasandas -med bara syre.
-Andasandasandas Lisa! Vänd dig hit. Du måste andas.
Det väller in människor i vita rockar. Alla gör tusen saker.
-"Jag måste ta av dig ditt halsband",  "sätt kateter, kanyler och dropp!" Är saker jag registrerar de säger och gör samtidigt. Det var vid halsbandet jag förstod på riktigt.
Jag får fram;
-Gå tidigare. gå tidigare!
Ingen hör mig.
Jag ser Calle. Han är rädd. Jag är rädd.
-AndasAndasAndas Lisa. Jag är inte långt ifrån hyperventliera.
Klockan är 01:50 och jag är öppen 8cm.
Jag mår tillräckligt bra för att förstå hur allvarligt det är. Barnets hjärtljud ligger mellan 60-70.
 

Kommentarer
Postat av: mormor

Åååååååhhhhh <3<3<3

2012-09-14 @ 10:20:26
Postat av: mormor

Visst ÄR det en märklig upplevelse när vitrockarna talar om för en "vad det är man känner", när man själv VET att det inte är så? :-).

2012-09-14 @ 10:23:38
Postat av: Mia

Oh vad mycket du var tvungen att gå igenom=( kram

2012-09-14 @ 11:50:15
Postat av: motte <3

Jag blir sååå jävla AAAAARG!!
Tårarna väller ut tre i taget

2012-09-15 @ 14:42:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0