Jag blir lika glad varje gång när någon frågar hur det var på SRF, och jag får berätta hur jäkla superkul ALLT var! Jag blir lika glad varje gång jag pratar om det helt enkelt.
Hur supercoolt det faktiskt kändes att stå i publikhavet när Steven kommer in, att hur kul det faktiskt var att sitta utanför husvagnen med nära och kära, och snacka massa strunt. Att se allt folk, och ingen är den andra lik!
(Eller jo kanske lite, men inte är det samma inte!)
Att tänka; Oj, nu har jag inte tänk på O på jättelänge för jag vet att han har det så bra hos mormor!
Att tänka; Utan min älskling hade INGEN i min familj suttit här på denna campingen med dessa underbara människor!
ÅÅ! 
Längtar redan till nästa år.. Barnvakten är bokad! :)