..vad jag ska ha för rubrik idag.
Idag har det varit en berg och dalbana känslomässigt.
Idag har vi tagit farväl av C´s farfar. Så saknad.
Vill inte, och kan inte förklara eller berätta. 
De flesta vet hur det är, och precis så var det. 
Vackert, sorgset. Kärleksfullt, ledsamt. Saknad.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Det blir så dubbelt efter en så jobbig situation, att sedan hämta O, och han är precis lika glad och uppåt som vanligt. Och först låtsas jag vara glad, för hans skull, men sedan märker jag, att ju mer jag är med honom, desto mer slappnar jag faktiskt av, axlarna sjunker ner igen och känslan känns på riktigt. Det är fantastiskt med små barn. Kan få den mest sorgsna att le.
När vi hade varit hemma och vilat upp oss åkte vi till stan och träffade morfar för en fika, och då hittade vi S, M och V, och V´s mormor och farmor, så vi fikade ihop allihop. Mysigt, och kul! O tog sig en promenad på stan.
♥ TUFF! ♥

                        
 
Och nu på kvällningen så har vi varit på Table 20 och ätit god mat med O´s farmor, farfar, faster och hennes sambo P. Det var också jättemysigt, och faster U och pappa C gav O citron, så vi fick se finfina grimaser! :D När han sedan inte ville ha mer av sin pasta bolognese, så pekade han istället på citronen... :)  

                        

Skickar också ett stort, varmt tack till S, M och V som passade O på förmiddagen! Tack kära ni!