Oj vilken dag, bergodalbana i psyket.
Emma var rättså lugn ända tills vi kom till rummet innan op -salen. Där kom allvaret när emla-plåsterna togs bort och kanylen i handen skulle sättas, (inte för att de inte var duktiga för det var dem, andra har stuckit henne sönder o samman andra gånger) men hon blev så ledsen. Och när jag tog på mig kläder och mössa, och hon var hon på sin vakt.
När vi kom in i op-salen satt jag med henne i knät, och det ska ju helst gå fort. Masken med syrgas över näsan var okej, (hon är ju tack o lov van vid mask) men när de tog handen för att ge sovdosen blev hon väldigt orolig och ledsen 💔
Sååå jobbigt💔
Väntan väntan väntan på samtalet, var lång, men tillslut ringde dem och vi fick komma in på uppvaket.
Och där låg hon, min lilla lilla fina flicka. Med tub en bit ner i svalget, kopplad till alla maskiner, sovandes.
Huuu ❤💔❤
Calle gick strax efter och där satt jag o bara tittade på henne, och var sååå tacksam för att det nu bara ska bli bättre❤
Dr Kristoffer kom.
Stora mandlar och stora polyper. Svårt att få stopp på en blödning på höger sida i halsen. Så han hade använt en elektrisk pincett (!?!) för att få stopp på det. De gillar inte att använda den då man kan få mer ont, men det behövdes sa han. De hoppades att hon skulle få sova länge och det gjorde hon.
Så rätt var det var satte hon sig upp, tom i blicken, ropade nej nej! och slet i allt som satt fast. Syret, syresättning och tuben flög i väg innan vi fick tag i händerna, och lika snabbt sov hon på väg ner mot kudden intrasslad i sladdar och slangar. Så fick hon sova vidare. Helt crazy!

Lite senare på uppvaket fick hon plötsligt någon reaktion, troligen på någon medicin hon fick under op, så hjärtat slog väldigt fort och hon fick som en mjölkreaktion i ansiktet. Då väckte de henne och hon var ganska borta. Efter tre kvart ungefär mådde hon mycket bättre, och fick i sig en halv piggelin! Vilket betydde att vi fick åka tillbaka till avdelningen, klockan var redan strax innan två!
Väl här kom pladdret igång, lättnaden tror jag, men inom en halvtimme sov hon igen. Då hade hon hunnit fråga efter morfar, som var på väg. Så när han kom fick han snällt sätta sig här vid mig och titta på när hon sov. Hon sov närmare två timmar. Vaknade och blev jätteledsen. Ledsen och kissig. Enkelt när man ska ha med droppställning och grejer med på toa :P
Hon fick smärtstillande och lugnade sig sakta. Hon går i vågor, ritar lite, sover mycket, ledsen, kollar på plattan, vilar och är ledsen. Och ibland däremellan litelite prat❤❤❤
Ikväll har Calle varit hos oss en snabbis när Oscar var på disco. Längtar att få höra hur det var imorgon ❤

❤❤❤