Jun. 09, 2014

Jag är en person som tror gott om människor. Jag ger människor en andra chans. Ibland en tredje också. Jag förutsätter att människor talar sanning till mig.
Varför har jag då så svårt att tro att andra ser mig på samma sätt? Varför inbillar jag mig att de misstror mig. Att de talar bakom min rygg, utan att det når mig. När jag har fått en sådan idé, är lögn att få bort både känslan och tanken.
Fast jag VET att det inte är så.
tex.
Jag har världens bästa personalansvarig på mitt jobb. Hon är snäll, glad och förstående. Fast jag ringer och gör hennes jobb så mycket svårare, så är det hon som övertygar mig att jag gör rätt för mitt barn som stannar hemma. Och att jag INTE ska tänka de där tankarna.
Men ändå. Jag vill så mycket hellre vara på jobbet. Jag vill göra allt det där som jag SKA. För det är ju så upplägget är. Vuxna ska jobba. Och jag tillhör den gruppen som vill jobba. Jag vill göra det jag ska. Jag mår bra när jag går hem och vet att jag har gjort mitt yttersta. Jag mår inte bra av att vara hemma och vet att jag har satt de andra i klistret.
Samtidigt så vet jag att Emma inte hade klarat förskolan idag. Och jag måste ju göra rätt för henne. Min lilla flicka. Min.
Det är mitt ansvar att göra rätt för henne.
Men ändå.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Älskade lilla flickan MIN!!!

Du gör ALLTID Ditt yttersta!
I första hand behöver Du alltid göra det som känns rätt för Dej! Undrar så varför inte Du kan tro på Din magkänsla när alla vi som älskar Dej gör det.
Att hålla Emma hemma från förskolan när Du VET att hon inte skulle orka med det, är en självklarhet!

Jag vet att Du är tacksam för det faktum att
möjligheten finns att vara hemma från jobbet med åtminstone en liten ersättning när barna är sjuka.

Skulle Du se ner på någon annan som höll sitt barn hemma om de var i samma situation??? Nej just det! Du skulle UPPMANA den föräldern att i första hand se till sitt barns bästa!
Andra människor är väldigt lika både Dej och mej i just det.
Fast i mycket annat är vi kanske lite udda både Du och jag! Kraaam min Älskade Dotter!

2014-06-09 @ 13:08:57
Postat av: motte ♥♥♥

Jaa det är verkligen synd att du känner så. Jag har lagt ner dåligt samvete vad det gäller det. Är mitt barn sjukt så är jag hemma. Uuutan sammis. Även om de andra får gå på knäna. Alla föräldrar har varit i samma sits. Oundvikligt.
Den som dömer fattar bara inte.

2014-06-13 @ 06:46:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0