Början började den 28/12-11. Käras födelsedag!
Då fick vi vårt efterlängtade och eftersträvade pluss. Jag visste att vi behövde kolla innan nyår.
Sabben brummade till apoteket efter jobbet, och innan gästerna anlände hade jag pressat ut några droppar,
och 2-3veckor kunde läsas i rutan.
Kvällen är ett töcken. :)
Morgonen efter tog jag det andra, och den visade 1-2veckor.
Jag ska säga att allt är väldigt luddig från den veckan. Kvällen innan nyår fick vi fina vänner på besök, och planen var klar. Jag jobbade nyårsafton, och sedan körde vi till Nybro. Öl och wiskey fanns med, likaså 3 cubes med sweppes i, och ett alkofritt rödvin upphällt på "maipo-flaskor". Ni kan tänka er!
Jag försökte verkligen låtsas. Jag svepte mina "cubes", skålade hit och dit. :) Sedan skulle jag dricka rödvinet. Då gick det inte längre. Det var det vidrigaste vin jag har haft i min mun. :D Det smakade REN VINÄGER. Då blev det svårt att låtsas vidare. Ville liksom inte skåla med någon, eftersom jag VERKLIGEN INTE ville ta vinet i munnen. Allt blev lite konstigt. Eva frågade tom om jag inte "var på G" :P *Sorry* Jag skyllde på jobb... :P
Allt kändes bara konstigt. Som om det stod i pannan på mig. Och jag ville ju inget hellre än och dela med mig!
Kvällen gick, de andra kom igång :)
Mitt glas med en  skvätt i stod på bordet bland alla andra glas,
Mia tog tag i mitt glas --jag höll andan--
-FYYY FAAAN VILKET ÄCKLIGT JÄVLA VIN, DET ÄR INTE MITT!!!!
sa hon, och jag tittade bort och gjorde vad jag kunde för att hålla mig för skratt.
Jag fick lämna rummet. :D :D
Jag körde hem dagen efter :P

Den tionde januari ringde jag MVC. Och hon frågade mig efter att jag sagt att jag är gravid och har fått ett pluss;
-Jaha, hur känns det? med väldigt neutral röst.
-Det känns allderles fantastiskt, svarade jag.
-ÅÅÅÅh så underbart!!!
Hon räknade mig till 6+3 efter sista mens. Jag fick också veta att i Kalmar har de börjat erbjuda alla kvinnor ett sk "tidigt ultraljud" och kub/nupp-test, UTÖVER ul i vecka 17-20. Testerna tar man för att få reda på en riskprocent för att se om barnet kan ha ett kromosomfel, ex Downs syndrom. 
Jag/vi behövde i stort sett inte ta upp det, eftersom vi både känner att även om barnet skulle ha ett kromosomfel så skulle vi inte välja att avbryta. Men ett tidigt ul var underbart att få!
Det sk hälsosamtalet blev bokat till 31/1. Och ul till14/2 -- ALLA HJÄRTANS DAG! <3
De första veckorna har jag mått bra, inget illamående, jag har ätit ordentligt, och smygtagit en fruktstund på jobbet då och då när suget i "magkatarren" har blivit för stark. :P De enda "symptomen" jag har haft är trötthet, huvudvärk och under ett par veckor otroligt ömma bröst. Lite "växtvärk" då och då, men inte någon orossmärta. Tålamodet har väl varit nååågot upp och ned också, men bara ibland... Mest glad, men trött :)
Så hittills är det väldigt lik graviditeten med Ozzy.

Så på alla hjärtans dag var vi på vårt tidiga ul,
pappa passade Oscar med förklaringen på att jag skulle till sjukgymnasten.
Vilken UNDERBAR, FANTASTISK, BUSIG, SKUTTIG, SPRATTLIG
liten krabat som faktiskt ligger där inne och simmar omkring!
Och KÄRLEKEN ÄR TOTAL! <3
Barnmorskan som tog emot oss hälsade, och sa i samma mening, "jag tycker jag känner igen dig!"
Ja, sa jag, jag tycker jag känner igen dig! (Tänkte mig att det var en kund på jobbet eller så)
Så tog hon ul-et och ALLT såg FANTASTISKT ut! Fast "Cashew" var sprattlig lyckades hon mäta till slut.

Förlossningsdatum är satt till 1 september, och idag är jag i vecka 12+1.
När hon sedan gick in i min journal, kom förra graviditeten/havandeskapsförgiftningen/kejsarsnittet upp,
och så tillslut hade läst igenom en himla massa utbrast hon;
-Haha, det är inte konstigt att jag känner igen dig! Jag hade ditt "utskrivningssamtal" från BB!
Jag är imponerad. Mycket imponerad. 3 år senare :)

Så kom äntligen den stora dagen. Oscars kalasdag! När nyheten skulle avslöjas för våra familjen och vänner <3

Efter ljusblåsningen, ställde sig Oscar upp på sin stol, vi hjälpte honom att knäppa upp skjortan, och t-shirten fanns under. Han sa stolt; -Jag ska bli stoorebrooor!
Det tog ett par sekunder innan alla förstod! Men sedan blev det jubel. <3
Så så ligger det till, tre ska bli fyra. Livet leker! <3