Jaa.. Nu sover min lille trottsare... Jag ANTAR att det både är ren och skär trots, nu så pass pigg efter sjukdom, men fortfarande ganska trött, och trött efter den dåliga natten som var som har satt sina spår. Efter frukost lugnade det ner sig här, vi lekte allt flöt på bra, jag fixade mig, och vi kom ut i vagnen (som han fö plötsligt ÄLSKAR att åka i) gick och handlade och när han började bli supertrött fick han gå och det gick KANON, VÄNTADE när jag bad honom KOM när jag bad honom (Jaa jag vet inte vad som hänt :D ). In i vår trapp kom vi också och där blev nästa tvärnit. Han skulle inte gå upp, han skulle inte bäras upp, han skulle bara slå i dörren.
Tåladmod tänkte jag, tålamod. Jag hade det faktiskt LÄÄÄNGE.
Så sa jag; Oscar jag märker att du är jättearg och trött, och nu är det bäst vi kommer upp och får i dig mat så du får sova.
-JAAA! Skrek han och sparkade i dörren.
-Nu bär jag upp dig sa jag.
Tog honom under rumpan och min (ursäkta) ASTUNGA kasse och gick. Han gallskrek och korvade. Hela vägen. Tre trappor är vääldigt långt ibland.
Hem och in kom vi. Han fick titta på hajarna, jag värmde mat. Fick i honom 8 tuggor kanske. Nu sover han. Och nu ska jag lägga mig avigt i soffan, och jag ska också sluta mina gröna. För eftermiddagen MÅSTE bli bättre.
Och det är klart den blir det.