Just nu, vid 21.30 för 17 månader sen, låg jag med min nyfödde son på bröstet,
och hade precis ätit "födelsedags-brickan" på BB.
Klockan 16.15 är han född, första bilden är strax efter C har varit med ute på akutrummet, där de undersöker barnen, och de kom in till mig,och var hos mig i 1,5-2 minuter innan de
gick upp till BB, när jag blev fixad, trixad och klar. Andra bilden är 1½ timme senare, när jag ÄNTLIGEN fick ha min älskade son hos mig, och min älskade vid min sida igen.
Vilken saknad jag kände när jag var själv!
Tredje bilden är en stolt, trött högt älskad pappa, dagen efter O kom!

   

  
En mycket trött mamma, en bild som faktiskt visar hur fantastiskt liten han var, och en av mina favorit bilder - med mössan!
Älskade lilla skatt! 
17 månader har SPRUNGIT förbi, kolla in stentuffa killen nu..
   

  
Dessa tre bilderna är tagna idag, för bara några timmar sen.
"När man är 17 månader sitter man själv på balkongen,
äter bulle och dricker saft." Stor kille nu!

Att kärleken kan vara så stark. Det rör mig in i hjärtat när jag tänker på vad mina föräldrar alltid har sagt;
Du kan inte förstå det förrän du har egna barn.
Aldrig, ALDRIG hade jag kunnat tro, att jag skulle känna sådan kärlek, sådan stolthet, värme, glädje, att mitt hjärta skulle slå så många dubbelslag bara av att se honom.
♥ Min älskade son! ♥