Ärlig.
Jag känner mig så fruktansvärt otillräcklig.
Och det är en klump i magen. Och den försvinner inte. Jag vill bara gråta. Klumpen blir magkatarr i stället. Så fungerar min kropp.
Jag är alltid orolig över att jag har missat något på jobbet. Jag är alltid orolig att jag har missat någon på jobbet. Jag tänker på om jag hinner allt jag ska, och vilket jag ska ta först. Vad bli konsikvenserna om jag inte hinner.
Jag oroar mig för att glömma saker. Viktiga saker, mindre viktiga saker.
Jag är orolig för att inte vara en tillräcklig mamma. Inte den gladaste mamman, inte den bästa mamman till Oscar. Jag oroar mig om jag är otålmodig. Jag oroar mig väldigt över att jag alltid alltid är så trött, att jag inte har ork kvar till allt jag skulle VILJA göra med Oscar, efter jobbet. Jag vill vara den bästa, roligaste med honom. Jag VILL orka.
Min klump växer och växer. Förtillfället är den väligt tung i magen.
Gå till läkaren?
Nej.
Kanske sjukskriver han mig och det har jag absolut inte tid med.
Tänk om jag inte, tänk om jag inte. Blä för magkatarr. Blä för mörka funderingar. Det gör ingen gladare.
Bättre mamma kan man inte ha...inte vara ledsen i magen
Sådan är jag också. Har haft magkatarr i omgångar så länge jag kan minnas :/ Innan jag blev gravid med Anabelle var det så illa att jag fick krampanfall. Men då mådde jag ganska dåligt pga olika anledningar. Anabelle kom som en räddare i nöden, om inte hon kommit när hon kom så vet jag inte hur jag mått idag. Jag är inte stresstålig för fem öre och allt bara kör i ihop sig i huvudet på mig när det blir för mycket. Konstigt nog inte när det gäller barnen, då är jag ganska cool-lugn men allt annat runt omkring kan få mig att bli riktigt snurrig.
Tycker du ska ta det försiktigt för magkatarr är verkligen INTE roligt. Sjukskrivning kanske inte är så dumt? Att vila upp sig och ta nya tag kanske är vad du behöver? En sak jag lärde mig var att man får liksom plocka bort sånt som stressar en extra mycket. Att aldrig ta på sig för mycket utan hellre göra lite mindre och må bättre :-)
Och dedär med att du inte är en bra mamma, jag lovar dig att även om du inte hittar på aktiviteter eller går ut med Oscar varje dag så älskar han dig lika mycket ändå :) Man behöver inte vara så himla perfekt med allt. Vi älskar våra barn, gör det bästa för dom och sätter alltid dom i första hand. De blir inte lyckligare för att de är ute minst två timmar om dagen som en del mammor verkar tro :P
Oj vad långt det blev, ber om ursäkt :P Hoppas du mår bättre snart! Kram
Åååååh Lilla.... Du är ju världens mest givande moder och bästa systern!! Är dessutom HELT HELT SÄKER PÅ att pga dina tidigare erfarenhter är en superduktig anställd!! Fast det är ju inte så viktigt i sammanhanget. Viktigaste är att du sänker kraven på dig själv i allt "runtikring" så slipper du ont i magen och kanske mer ork att vara ännu piggare/lekigare med er son? Jag älskar dig lillasyster.
PUSS
Åh älskade ÄLSKADE stumpan min! Det gör mej så ont om Dej - när Du känner så. Samtidigt tycker jag - SÅ BRA att Du skrev ner det - eller ut det rättare sagt! Det hjälper inte bara Dej - utan många andra också! Bara så Du vet så har Oscar den allra allra bästa mamma han kan ha! (OCH pappa) Så bara är det. Det hade varit osunt - och varken snällt/ärligt eller ens bra för honom om Du var kvittrande glad och sprallig hela tiden. Tänk vilken skev bild av Livet Du skulle ge honom då. Alla stunder är inte jätteroliga - en del stunder lär vi oss andra saker också. De är lika viktiga. Och Du - en mer servicemainded (mycket tveksam stavning :) människa än Du finns inte, så glöm det, och gläd dej istället. Du har ett av de vackraste hjärtan jag känner! Och det lyser upp allas vår tillvaro! Om Du bara visste vad jag är stolt över att vara just Din mamma!
Du är en fin vän och bästa mamman Oscar kan ha!
Varmar kramar till dej!
